Somliga går i trasiga skor

Vårt uppdrag i Stara Zagora, som jag skrev om i tidigare inlägg, visade sig bestå i att leverera mat till grannens dotter, inte leverera dottern till sin moder.
Nåja, det var väl kanske trevligt för tösen att träffa sin mor, och få 1½ dag oplanerad ledighet från skolan.



Efter en halvdags juridiskt krångel bytte bilen ägare, detta måste självklart firas på den lokala krogen i Ichera, rakia är inte dyrt och man får vad man betalar för, speciellt dagen efter...

Följande morgon levererade vi den av misstag kidnappade dottern till busstationen med två kassar mat och begav oss ut på nya äventyr. Dagens mål var att till slut besöka Buzludzhamonumentet.

Monumentet ligger på berget Buzludzha (1441 m. Öh.) i Balkanbergen.

Det uppfördes till 90-årsdagen av Buzludzha kongressen, där det Bulgariska socialdemokratiska arbetarpartiet, föregångaren till

det Bulgariska kommunistpartiet, grundades av bland andra Dimitar Blagoev.

16 miljoner Leva samlades in via såväl frivilliga som statliga bidrag till byggandet av monumentet. Ca 14 miljoner Leva (7 milj. €) gick åt till bygget. Resten gick till byggandet av tre förskolor.

Det tog de militära byggenheterna nästan sju år att färdigställa monumentet.

Sammanlagt deltog mer än 6000 arbetare och experter i bygget.

Mer än 20 ledande Bulgariska artister, arbetade i 18 månader för att slutföra inredningen.

Verser av "Internationalen" och "Arbetarnas mars" var inskrivet på ingången till monumentet.

 

Monumentet invigdes 1981 av Todor Zjivkov.

I ett hål som medvetet lämnats kvar i byggnadens vägg lade han en glasflaska innehållande ett budskap till kommande generationer som förklarar den historiska betydelsen av Buzludzha.

Den 10 november 1989 avgick Zjivkov efter 35 år vid makten.

Omedelbart efteråt beordrade politbyrån att hans porträtt skulle tas bort från monumentet.

1991 överlämnades monumentet, som fortfarande tillhörde kommunistpartiet, till staten varefter det övergavs, plundrades och lämnades till sitt öde.

Det mesta av värde har tagits från monumentet, koppar, glas, mosaik och annat som kunnat säljas.

Folk sköt t.o.m prick på de stora stjärnorna eftersom ryktet sa att de var gjorda av rubiner.

Interiören var delvis täckt av marmor.

Trapphusen var dekorerade med Rött katedralglas.

I den 15 meter höga stora salen, fanns en 500 kvm stor fresc med porträtt av Marx, Engels, Lenin och den Bulgariska kommunistledaren Todor Zjivkov.

Kupolen i strukturen var täckt med trettio ton koppar. De två 12 meter stora stjärnorna av rött ​​glas var inbyggda på toppen av det 70 meter höga tornet som symboliserar en vajande kommunistisk flagga. Buzludzhas stjärnor gjordes i Sovjetunionen, och de är tre gånger större än de i Kreml.

 




 

Vi passade även på att ta en tur till Micks svärfar Stefan i Guliamo Dryanovo inte långt därifrån.


Stefan bjöd på en utsökt sjcumbe.

Mitt intryck är att de olika etniska grupperna vanligtvis inte bor i samma by, man kan ofta se två eller tre byar ganska så nära varandra, en bulgarisk kristen by, en "zigenarby" och allt som oftast en turkisk muslimsk by.
Den romska tredjedelen av Bulgariens befolkning behandlas vanligtvis mycket illa.

Grannbyn Gradets har officiellt 6000 innevånare, strikt uppdelade i två etniska grupper på vardera sidan ån som delar byn. Den västra sidan bebos av bulgarer och den östra av romer, Bulgarer i byn undviker kontakt med den romska sidan, en man vi talade med sade sig inte veta ens om det finns någon bar "på andra sidan" trots att han bara bor några hundra meter därifrån. Mick vet av erfarenhet att det finns barer på den romska sidan av byn.

Det är dock inte bara  mellan de olika etniska grupperna skillnaderna är stora, de sociala klyftorna mellan rika och fattiga är enorma.
I byn Ichera, där Mick har sitt hus, köper rika människor hus som de rustar upp för stora (svarta?) pengar, intill bor de bofasta bybor som som inte har råd att flytta i fallfärdiga ruckel utan el. De lever på vad de kan odla i trädgården och det de kan tjäna under sommaren när förbipasserande semesterfirare och de rika fastighetsägarna kommer på besök. En och annan kan tjäna några Leva på att se efter de fina villorna när ägarna själva inte är där.

Balkan style

Serbien blev en ren transportsträcka för oss,




och det var först när vi närmade oss gränsen till Bulgarien som landskapet bjöd lite vackra vyer.

Väl framme i Bulgarien var tanken att vi skulle besöka Buzludzha, nu blev det inte så på grund av att kvällen infann sig, med tillhärande mörker. Det kan dock hända att vi beger oss dit i helgen.


Vi fann, trots mörker, till slut vägen till Ichera, och Mick's hus.

Byn Ichera ligger i en dalgång högt upp i bergen, när vi kom till huset fick jag veta att centralvärmen inte var kopplad ännu, det var 4+ när vi kom dit, och samma temperatur när vi vaknade i Tisdags morse.
Det är ändock ett fint hus i en pittoresk, om än förfallen, by.
Onsdagen spenderade vi med Mick's svåger Peter som även han har har ett hus i byn, familjen härstammar från Ichera och var i forna tider högt uppsatta i byn.
På kvällen bjöd Peter med oss till Nessebar, en historisk stad vid svarta havets kust. Vi fick en överdådig middag, med mer mat än vad vi kunde äta, och en natt på ett flott hotell.

Onsdagen slutade i Stara Zagora, en stad som enligt Mick är känd för att här finns inget speciellt att göra, och i stort sett inget att se. Vårt uppdrag här är att hämta hem en dotter till Micks granne i Ichera, så hon kan spendera 2 veckors ledighet från skolan med familjen.
Torsdagen är bokad för ägarbyte på bilen, detta kan ta allt från 15 minuter till flera dagar beroende på hur den Bulgariska byråkratins kvarnar mal. Vi har dock via Peters kontakter fått ett förhandsbesked om att det troligen kommer att gå ganska smärtfritt.

Osäkerheten angående den administrativa delen och det faktum att tiden går gör att vi troligen inte beger oss till varken Istanbul eller Grekland, men inget är bestämt ännu. Jag börjar dock misstänka att Mick vill ha valuta för pengarna han spenderat på mig som silvertejpsmekaniker med tanke på hur han kör på Bulgariens krokiga, gropiga vägar, han har verkligen anpassat sin körstil till balkan.

Om jag överlever morgondagens tripp till Ichera, via Sliven, och om vi kommer i närheten av wifi igen, så återkommer jag med bilder till detta inlägg, och kanske ännu en rapport från vår färd.

An der schönen blauen Donau

I Kroatien stannade vi tre nätter i Dalj, en by på gränsen till Serbien.
Vår B&B låg aldeles intill Donau.

I Dalj bor både Serber och Kroater, de lever sida vid sida men spänningen mellan dem är nästan påtaglig och nationalismen var mycket stark hos de Serber vi träffade.
Mick har en bekant sedan han tjänstgjorde i Bosnien som guidade oss i trakten.



På lördagen var vi på en tripp till staden Osijek, kanske inte en jättespännande stad, i alla fall så här års.

 

Kvällen spenderade vi på en lokal pubb, med stora mängder Slivovica.



Vår planerade utflykt till Frushna Gora för att beskåda berömda kloster infann sig inte riktigt lika tidigt som planerat  på söndag morgon, trippen blev av först efter vi avnjutit det får vi var med och slaktade dagen innan.

Highway to ?

Då är vi på väg.

En liten Peugeut 206 skulle bli vårt hem de första dagarna, tack och lov har vi bara spenderat en natt i den än så länge. Passagerarsätet fram i en Peugeut 206 är inte en komfortabel plats att sova om man är 182 cm och väger mer än man borde.

Torsdagen bestod till största delen av en ren transportsträcka genom Europa till Klagenfurt i Österrike. Vi har dock fått användnig för spritköket en gång hittils.

Micks vän i Österrike tog med oss ut på vad som skulle bli en helkväll, med mat och öl. Vi åt mycket god lokal mat, Mick fick utvalda delar från ett kokt grishuvud, själv hade jag en utsökt grislever. Tyvärr orkade vi inte med mer än tre barer efter en natt i bilen.

Under fredagen reste vi vidare över/genom Dinariska alperna genom Slovenien till Kroatien. Vi bor nu på ett litet B&B i Dalj invid Donau och spenderat dagen med Micks gamla vänninna Natcha i Osijek.

Ingen återvändo

Nu bär det iväg.

Preliminär resväg utstakad.

Nu har jag fått den preliminära resvägen klar för mig, glädjande är att det verkar som att vi kan få två övernattningar inomhus, kanske till och med i riktiga sängar.
Om 48 timmar sitter jag på flyget, point of no return. 

Inför avfärd

Tror jag ska packa inför resan, pratade just med min svåger som informerade mig om att han packat konserver och spritkök (inga flotta restauranger, eller ens lokala hak, alltså), dessutom bad han mig ta med en varm sovsäck och långkalsonger (inga sköna hotell, eller ens vandrarhem...) och kaffe. Verktygslåda och silvertejp är redan packat (Peugeot).